Luftslottet som sprängdes.

Har varit på förhandsvisning. En 2 timmar lång skön revansch för Lisbeth och Mikael Blomkvist.
Mikael Nykvist har gjort en hel del bra roller men i Milleniumserien är han inte bra. Jag skulle tillstå att han är sämst på hela duken. Han får varenda mening att låta konstlad och som om han just gått ut teaterskolan.

Mer som jag mer stör mig på att att man t.ex. ser samma statist två gånger.

Att samma snedögda tjejen som Mikael spelar mot i den där filmen "När bonde söker fru" , typ, är med som statist här. Herregud, blanda inte ihop världarna.

Att tjejen som spelar Blomkvist syrra som är advokat är så sjukt likt Tjorven (men det var inte hon såg jag nu på Wikipedia.)
Att gubben med käppen hade den i olika hand i olika kameravinklar. Om man har käpp har man den inte i samma hand för att stödja sig då?

Bäst är Lisbeth, Noomi som spelar ut hela sin karaktärs känslor med bara ögonen och har kindben man kan dö för. Hon är gift med Ola Rapache, jag som trodde de var syskon. De är så lika ju. Ungefär som J och L i Västerås.
Läkaren Anders Jonasson , extremt sympatisk och säkert i verkligheten oxå. Så trovärdig var han.
Han som spelar Peter Toloborian , det jävla äcklet, (jag vet , jag vet det är bara på film) får det inte lätt framöver, stackarn. Han spelar för bra för sitt eget bästa. Om jag var han skulle jag i fortsättningen inte stå så nära tunnelbanekanten...

Scenen när Lisbeth ler för första gången så man blir alldeles varm och scenen när hon stiger in i rättsalen är totalt oslagbara.

Det går inte att bara se tredje filmen i triologin. Man måste se de första filmerna först eller läst böckerna förståss. Den här filmen är som sagt bara en utredning och två timmars ljuv hämnd för Lisbeth utan direkt action. Fast vi var några som hoppade högt ett par gånger i sätena.
För oss Lisbeth Salander -fans är det full tillfredsställelse förutom de irriterande replikerna som Mikael Blomkvist/ Nykvist stör inlevelsen med i biomörkret.
Men han var bra i slutscenen, i de allra sista meningarna. De allra, allra sista meningarna som utbyts i Stiegs Larssons mästerverk, det är för sorgligt.