One of the kind.


En riktig biohelg.
Lördag;"Bröllopsfotografen". Kul men går att hyra på DVD.
Jag har nåt starkt emot med att se komedier på bio. Hur bra den än är. Bortkastade pengar.
Drama ska det va' eller som ikväll "This is it" Michael Jackssons sista tid i livet. En närstudie i repetitionerna inför århundradets konserter som skulle ägt rum i London.
Jag satt mest med tårar i ögonen. Det är en så tragedi att han gick bort. Det finns ingen som honom. Så är det bara.
Jag kan inte se honom som vuxen.
Jag kan inte se honom som man utan androgyn.
Jag kan inte se honom annat än en unik, extremt musikalisk och varm människa.
Jag kan inte se honom som ...död.
Det är synd att inte fler vuxna var på bion utan mest rätt små barn som jag inte tror uppfattar hans storhet i den där lilla, smala kroppen.

Inga kommentarer: