Allt annat än torrbollby.

Ett tips när man besöker Gardasjön är att ha hyrbil för att se sig om bland vingårdar och små mysiga byar med smala gränder. Man kan hyra små, röda, cabbade 50-60-tals sportbilar.
Jag kunde verkligen se mig själv i en så'n med sharlett och stora solglasögon a' la' Audrey Hepburn.
Fast nu gjorde vi inte det utan en mörkblå Ford Focus med svag motor. Flashigt värre?!
Hela landbygden är fullständigt proppad med långa, långa rader med vinrankor eller olivträd. Vägarna är jättefina och inget kringelkrok att tala om.
På västkusten åkte vi genom tolv tunnlar i berget för att ha en vidunderlig utsikt på andra sidan bilfönstret.
Östkusten är lite mer tillgänglig och man måste bara stanna till och fika, bada eller bara vara i varje pittoresk liten byhåla. Vid norra östkusten finns dessutom en linbana upp till Monte Baldo toppen, 1760 m över havet. Vilket vi gjorde naturligtvis. Vi gjorde ju allt. (utom 50-talsbilen då) Vi hittade även till adressen ni ser ovan i byn som vi genast döpte till Torrbollen. Verkar gå livat till där. Inte så torrt kan jag tänka.
Arrivideci!

Inga kommentarer: