Lille katt, lille katt, lille söta ka-atta. Vet du att, vet du att det är mörkt om na-atta.




O'Malley har gått i graven. Bara i serien lyckligtvis.
Säsongens första avsnitt av Greys Anatomi var bland det blötaste ever. Men jag var så glad av att J talade om att det var G.A. på TV så jag fällde inte en tår. Brukar sitta med snoret hängande till de flesta avsnitten.


Ikväll har jag fixat med nya gardiner. Lagt upp dem med fållfix, strykt noga, krånglat i 4-fingerkrokar, plastat och trätt på ringar på stången med dess små, små krokar. Det är jobbigt, fyra stycken. Det är inte lättare med en katt nedanför strykbrädan som tycker allt är kul. Strykjärnssladden är kul och det går bara inte att låta bli när den fladdrar så där lekfullt.
Små remsor från fållfixen blir en trasselsudd, det är jättekul. Att sitta på tyget som det rycks i är spännande. Roligast var nog när fållfixen tog slut på rullen och rullen for iväg nedför trappan.
Det måste vara roligt att vara katt!


Mina tankar går idag till en kollega, M. och hennes anhöriga. Häng i, du är stark. Du klarar det!

Inga kommentarer: