Inget mer att önska.

När Joe Black kommer tillbaka över bron (fast han inte är Joe längre) måste vara filmhistoriens lyckligaste ögonblick. Med igensvullna ögon och snor ner över hela hakan börjar man så sakta byta ut det fula grinflinet mot ett grinleende. Brad Pitt och Antony Hopkins är två utomordentliga skådespelare och gudomliga.
En vacker och genialisk film!

2 kommentarer:

Fiffi sa...

Håller med!
Det är en riktigt jättebra film!

Petronella sa...

och jag som bara väntade på en totalsågning från dig...