Sunday, bloody sunday.

Söndagen innan man börjar jobba igen.

Vaknar upp i Göte- la- borg efter en konsert med U2. Den var magisk. Det är nog det rätta ordet för att sammanfatta det hela. U2 som liveband är det grymmaste jag upplevt någonsin. Det slår både Mikeal Jackson, Prince, Robbie och Madonna , trodde aldrig jag skulle säga det. Jag är inget U2 fan, förrän nu. 

Innan konserten, som  jag överraskat J med i 40 års present, hade vi picknick med Amaronevin, bröd och ost. Mysigt.

Hur som helst drar vi snabbt hem och det är sol ? hemma så jag passar på att njuta lite av den, det var ett tag sen...

Vänner kommer och går. Den första väninnan är djupt, djupt försjunken i ångesten att imorgon börjar man jobba igen. Stackars , stackars jag vet hur det är. I år har jag inte fattat det än men när klockan ringer imorgon ska man inte vara nära mig, det kan jag lova.

Nästa väninna kommer med familj o de har varit i Turkiet på "All inklusive" i två veckor och vet inte längre hur ett moln ser ut. De blir bjudna på grillat och jag tar både ett och två glas för att förtränga morgondagen. Jobba. 

Sunday, bloody sunday. Tänk om man vore miljonär. Då skulle inte söndagar inte vara så ångestfyllda söndagar, måndagmornar inte vara så jävliga måndagmornar och väckarkockor inte så sönderslagna.