
Hur som helst så släpper en del tal lös känslorna och jag grinade som lille skutt liksom min bordsgranne. Det var en rykande åtgång på marimekkoservetterna...
Mitt tal handlade även om hur C kan tillåta sig att gråta en skvätt lika naturligt som man skrattar. Inte så vanligt bland oss andra var det som jag ville framhäva. Med två svullna ögon och sprucken röst försvann iden med det hela en smula.
En fantastiskt kul kväll blev det och party all night long. Det är ett privilegium att ha sina gamla vänner kvar även om livet snurrar på hög fart på olika håll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar