E slutar med gympan. En lovande gymnast som ledarna säger. Det är så synd men man kan inte tvinga någon till något. Jag är uppriktigt ledsen men det är inte jag som ska träna 8 timmar i veckan. Nu vill hon prova disco och vifta med armarna i 190 knyck. Fotbollen har hon ju förstås. Jag hade inte mycket för att jag drev försäljningen av toapapper så gymnastikföreningen fick ihop 20 papp. Jag trivdes bra i AGF. Kunde sitta på läktaren och titta på träningen i timmar. Ofta med grinflin och tårar i ögonen när E klarade någon sorts flick-flack med skruv. För att inte tala om tävlingarna som var så spännande. Men det få tillfällena väger inte upp mot 8 timmar träning i veckan vilket är ganska förståligt.Nu när jag ändå är sorgsen ägnar jag en tanke till John Travolta med familj som förlorat sin 15-årige son. Jag har har tänkt rätt mycket på det för jag gillar verkligen John Travolta.
Han verkar vara en mycket sympatisk prick som har det tungt nu.
Jag känner verkligen med honom.
Det finns värre saker med andra ord än att barnen slutar med olika intressen.
Dom är friska , pigga och glada!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar