Connecting people

Imorse vaknade jag av badrumskillen som vanligt. Nu har jag slutat att masa mig ur sängen in i kabinen(dusch) innan han dyker upp. Nu ramlar jag ut ur sovrummet rufsig och med kinesögon.
Han är en av inventarierna nu för tiden. Katten sitter mitt på bordet och sykar honom vid varje matpaus så de är oxå kompisar.
Nu är det flytspacklat över hela golvet, jämt och fint, redo för klinker. Stora, grå ,varma plattor som jag ska tassa barfota nakenfis över. Väggarna är klara att sätta kakel på och det är bara taket kvar. Det ska upp imorgon.
Vi har provstått i duschen och försökt hur mycket det kommer att stänka.120 cm ut eller 130 cm?
Det börjar likna nåt som kan bli ett badrum, faktiskt. Jag hade mina tvivel.
Hela påsken får vi vänta på kakelsättarna men vi får dränka sorgen med ett par nubbar.

Efter att jag vaknat av badrumskillen kommer J in med kissen insvept i en handduk.
Hon fick lite kyckling igår och det skulle vi aldrig ha gjort. En perserkatt med rännskita är ingen lek.

Idag ringde det en vänlig själ och frågade om det var vår mobil han ringde ifrån. Vi kom på att det var våra vänners mobil som tappades i julas i massor av nysnö. Den funkade och den hade batteri kvar?!  

Till slut efter dessa ilandsproblem. Välkommen hem Annika Östberg!


1 kommentar:

Fiffi sa...

Du har vunnit!!! (kolla min blogg)