MÅÅÅÅLLLLLLLLLLL!!!!!

Den här helgen skulle vi prata med varann för vi hinner aldrig det.

Men det kom en cup i vägen. När vi väl är på samma ställe är den ene antingen för trött för att ens öppna munnen och eller inte kapabel att säga något vettigt. När vi helt plötsligt har ett par minuter ihop så ringer mobilen eller så somnar en av oss i vårsolen.

Cupen får iallafall pulsen att öka. Sista matchen slutade med straffar. Målvaktmamma som man är har man bokstavligen hjärtat i halsgropen. Efter tre lagda staffar som gick in kommer jag på att förra året tog sonen straffen när jag filmade med mobilen. 

Straffläggaren gör sig redo , jag fibblar efter mobilen i den oänliga handväskan, domaren blåser, jag får tag i mobben och trycker febrilt på knapparna, straffläggaren rör sig taktiskt mot MIN son i målet, jag hittar cameraknappen och slår om till "filmläge " spelar in och MIN son..... räddar. Piiiuuhhhh. Han räddar nästa med och även det är med på film. De vinner med 7-6.

Nu ska jag iväg på åttondelsfinal. Mobilen tar jag med mig!