Om inte jag kan komma till Naxos får Naxos komma till mig!




















Jag glömmer aldrig Naxos strandspromenad. Alla restauranger låg som på ett pärlband och hade låga rottingmöbler i olika utföranden. Det var första gången jag såg de moderna rottingmöblerna som jag själv nu var tvungen att inhandla.
En del hade segeldukar över och ljuslyktor i olika kulörer. 
Det var skitsnyggt och mäktigt. När man gick upp i gamla stan kunde man blicka ner över hela den scenen.
När man promenerade bortåt mot St. George stranden hade restaurangerna dragit ner stolar, fatboys och fåtöljer till vattenbrynet och marschaller var tända som ramade in sittplatserna.
Jag får göra vad jag kan för att återuppleva det. Det fattas en del tjattrande greker och 10-20 grader men här är några smakprov.

1 kommentar:

Anonym sa...

DEEEET..... VAR TJUSIGT
Önskar ibland att vi hade pool hä r också...Men var tid har sin tjusning