Blind

Jag är ansiktsblind. Det är så skönt att få reda på att det finns något som heter det.

Jag har fått höra att "du är bara inte intresserad av människor". Men det stämmer inte. Jag väl inte intresserad av alla människor men vem är det?

Jag har även nyligen fått höra. "Vad lustigt att du presenterar dig för mig igen. Det har du gjort i fem år på varenda föräldramöte. Du har aldrig känt igen mig fast vi haft barn i samma klass de senaste fem åren".

Det är pinsamt och jag känner mig otroligt nonchalant när sånt händer. Har jag inte pratat med personen så är det nästan stört omöjligt. Har jag gjort det är det lättare. Då har jag hört rösten och känt av kroppsspråket och då blir det liksom nåt att ta på, typ.

När jag jobbade i butik och sprang in på lagret för att hämta något åt en kund kunde jag komma ut igen och inte veta vem det var jag skulle hjälpa. Då hade jag knep som att kolla in jackan,håret eller hörde jag rösten så visste jag vem det var.

Om man är ansiktsblind lider man ofta även av dåligt lokalsinne och högervänster förvirring.

Ja, som sagt stämmer det väldigt väl på mig. Fast även solen har sina fläckar.