Idag var jag återigen hos prickdoktorn.

Är kallad dit för att hålla koll på min dalmantin hud som nu för tiden har lika många ärr som prickar. Jag har råkat ut för malignt melanom ett par ggr och är därför stammis där.

Norman (doktorn) som bryter kraftigt på danska kryper närgånget omkring runt min prickiga kropp som har statusen "vintervila" med ett förstoringsglas 20x20 cm och inbyggd lampa.

Norman har foto på mina samtliga prickar i sin dator. De måste ta lite plats på hårddisken...

Försöker intala mig det jag ungefär säger till barnen "för doktorn är det iiiinget konstigt, han är med om det här vaaaaarje dag"

Tänker medan jag ser en skymt av mig själv i en spegel i rummet med obarmhärtigt blått ljus.

"Doktorn har sett och varit med om måååånga konstiga hudar och säkert myyyycket blekare, lösare, hårigare och prickigare än min"

Men jag är van. Fast det är inte varje dag jag står i endast trosor med en liten vithårig dansk man studerade varje mm av min hud så nära att jag skulle känna andedräkten om inte världens största förstoringsglas var i vägen.

Jag var felfri idag, det var bra. Gick igenom besiktningen. Undrar om han tänkte på att jag gått ner två kilo? Jag hann iallfall raka benen. 

När jag gick i mellanstadiet var jag inte så poppis jämt utan fick namnet Prickshit av de allra tuffaste killarna. Kan förstå varför. Fast det värsta var prickekorv eller "har du spottat snus i motvind"? DÖ!

Fast Norman,  jag och alla hans sköterskor är kompisar iallfall :O)