1985-1988.

Av någon anledning kom jag att tänka på mina lärare under gymnasietiden.

Historialäraren:
Tänk er att Karlsson på taket vuxit upp och blivit sisådär 50-65 år. Kan inte vara mer precis. Kort, ganska mycket överviktig, fortfarande krulligt rödblont hår, stora gabardinbyxor som hänger uppe med hjälp av hängslen tack och lov. Skjortan visade vilken dag det var i veckan. En ring under armhålan , måndag. Två ringar under armhålorna tisdag. Fredag var inte kul.
Det var med ganska stor bemödan G tog sig från lärarrummet till lektionsalen.
Med svettdroppar i pannan och andfådd påminde G väldigt mycket om en padda som släpar sig fram. För tjock för att orka lyfta i ett hopp. Väl framme damp han ner i sin nedsuttna stol och vi andra såg fram emot ännu en dubbellektion i historia...
G plufsade fram lite ljud om kalabaliken i Bendel men somnade ganska snabbt med hakorna mot bröstet. Nu återstod bara 70 min kvar av lektionen.

Engelska:
A var en gammal man som var väldigt rar. Fast i gymnasieåldern la man inte märke till rara gamla män. Vid jul tog vi fram våra nyckelknippor och dinglade med dom och så stämde vi upp i Jungle Bells allihop. Det var väl käckt?!

B som i Beirut hade vi i Samhällsvetenskap men inte så länge för hon blev inlagd på psyket.

Fröken Uhr. Franska. Ungmö egentligen redan pensionerad. Vinter, blå ullkappa. Sommar, blå bomullskappa Väldigt bruna och tjocka stödstumpor sommar som vinter.
Lång, lagt hår, skägg och buskiga ögonbryn. "-Bonjour, madamde et monsieure" dånade ut i salen när hon stängde dörren tre sekunder över utsatt lektionstid. Diciplin som i den gamla skolan. 

Vår klassföreståndare hade vi i svenska. K var en mycket överviktig kvinna som alltid bar kjol och hårspänne i luggen och tyvärr har bara en bild etsat sig fast på näthinnan. 
Vi var på nån utflykt och hela klassen satt på en berghäll. K satt mitt emot oss på berghällen. Det är svårt för en överviktig kvinna att hålla ihop benen när man sitter ner. K hade ju alltid kjol men tyvärr inte tillräckliga menstruationsskydd.

I matte hade vi en liten pipande sak i poncho som skrev snirkligt på den väääääldigt långa svarta tavlan . Tal efter tal efter tal. X upphöjt i Y= bla bla bla. Hon förflyttade sig därmed i sidled hela lektionen utan att vända sig en enda gång. Givande.

Hur jag stod ut hela gymnasiet är och förblir en gåta. Tre år.









Inga kommentarer: