Lördag morgon. Sovmorgon...TROR NI JAG KAN SOVA? Rätt svar: NEJ.Mycket ovanligt för att vara mig. Kanske beror det på att jag ska hämta vår lilla Kisse.
Det känns helt overkligt och jag är nervös för att börja gråta.
Hallå, jag ska ju inte hämta en kinesflicka på Arlanda direkt.
Fast det har legat i bakhuvudet då och då.
Tänk vilket ansvar man har för den individen. På nåt sätt ännu större än sitt barn man fått genom egen mage. Man åtar sig att ansvara för en annans liv. Att den ska bli lycklig och harmonisk.
Fast det gör man ju med sitt biologiska barn oxå. Fast ens biologiska barn har liksom ingen annan att välja på. Ett adopterat barn kunde ju fått någon annan mamma och pappa som kanske gjort det bättre. Man avgör barnets öde och de får vackert gilla läget.
Om de nu är hittade på någon barnhemstrapp i Colombia eller i Bombay så får de nog hur som helst bättre hos en familj i ett iland som längtar efter ett eget barn. Tror vi åtminstone.
ps/bilden är på en flicka jag var tvungen att fota när jag besökte Den förbjudna staden i Peking för ett år sedan. Jag fotade massor av små kinesbarn. Helt platta i profilen och kinderna bullar ut och gömmer nästan näsan. Nästan som en perserkatt...
Föräldrarna är så otroligt stolta när man vill fota deras barn. Ofta är det ännu stoltare mor och farföräldrar som tar hand om barnbarnet på dagarna. Barnets mormor tittar upp (de är overklig korta)på en med världens största tandlösa leende och säger nåt som "tjing tjong" och så får man fota.
2 kommentarer:
Lycka till med katten! Jag kopierar texten och klistar in som vanligt, men vet att det kan va lite knöligt. Använder du ctrl C vid kopia och piltangent+insert vid klistra in så brukar det funka.
O lycka till med kissmissen då, det kommer gå fin fint =) /Sofia (stor ledtråd H-tex MB) hahaha =)
Skicka en kommentar