Lycklig en helt vanlig torsdag.

Tänk att man är så dålig att leva i nuet. Att bara vara här och nu och vara lycklig för det man har. Visst, det är man ju men att kunna uppskatta det varje dag. Att hämta upp tvättkorg efter tvättkorg och se det fantastiska i det. Att jag faktiskt har två friska barn och en äkta man att tvätta kläder åt. Att städa toan och varje dag uppskatta att du bor i ett iland och har vatten indraget i huset. Det är precis som de som hamnat i nån slags tragedi säger att man uppskattar allt runt omkring en mycket mer nu än innan det tragiska. Man tar så mycket för givet. 

Jag hamnade framför tv:n och fick följa föräldrar som vakade över sin sjuka son som fått en levertransplantation. Nyheterna hade inslag från fyktinglägren i Sudan och från den stackars familjen till den mördade Carolin. Det får mig att skämmas över mitt tidigare inlägg.