Fredag . Helt slut och är överansträngd i handen. Ont. Så blir det när man bygger om tre gardinavdelningar på fyra dar... Lagom är bäst existerar inte när man är på tå. Tipp tapp.
Nu ska det säljas gardiner för det är ju det mitt jobb går ut på. Inspirera till köp.
Känner mig som en gammal maläten linnegardin som tumlats snustorr dvs. råskrynklig och sedan manglad mist 80 varv i ett försök för att få mig slät igen.
Imorgon går min stora dröm i uppfyllelse. Drömmen heter Sigrid fast det vet hon inte om än. (hon heter eg. Victoria. NOT! Inte ett alternativ i det här hemmet! )
Hon har stamtavla, är väldigt platt om nosen, lurvig perserkatt och min, min, min!
Vi ska hämta henne på en utställning. Tänk om hon vinner pris. Ni kommer få se massor av bilder av henne framöver. Fast kanske inte nyfönad och med antistatpray i pälsen.
Fast säg inget till mamma hon kommer inte bli glad. Hur gammal var jag igen, 12?
(Jag är ju lite, lite allergisk nämligen men det har jag förträngt, inga kommentarer på det,tack.)
Nu har det dykt upp lite inspiration för måleriet igen. Ni ser ett smakprov på bilden.
Jag är ju en sån som aldrig blir nöjd om jag inte målar typ en Monet. Jag är tråkig på det sättet.
Jag är lite nöjd med barnens porträtt som är målade med vanlig väggfärg.
Men det berodde nog på att jag verkligen inte trodde jag kunde måla porträtt.
Det är svårt att skriva roliga saker nu. De tidiga inläggen var rätt kul. Tyckte jag. Kan sitta och fnissa själv åt dem. Självgod, haha. Hoppas det kommer tillbaka så ni fortsätter att läsa och förhoppningsvis fler till kommer.
Klyscha nr 1. Man kan inte leva på gamla meriter.
Klyscha nr 2: Man är aldrig bättre än sitt sista inlägg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar